Nu är det min tur
2014
Jag vill hoppa av lycka men samtidigt skrika av sorg. Det känns som att hjärtat slits ut och lämnas kvar, samtidigt som att jag följer det mer än någonsin. Känslan av att göra rätt och fel på samma gång, har aldrig varit så stark. Nu lämnar jag. Nu sticker jag. Nu åker jag bort från allt det jag kallar hem. Alla de jag kallar för min familj och mina närmaste. Den jag kallar för min. Allt för att åka ensam till en plats jag inte känner till och till människor jag aldrig träffat. Det är nu det händer. Jag vill lägga mig ner och gråta samtidigt som jag är så taggad att jag knappt kan andas.
Mitt äventyr börjar nu, och nu kör jag!
Känns helt galet att vara i NY (eller just nu är jag en bit utanför, men det är oväsentligt). Jag har bara sett det på tv innan och jag trodde faktiskt inte att dagen då jag skulle hit, skulle komma. Men nu är jag här. Kl är 6.30 på morgonen och jag har sovit 4h i ett sjuktigt varmt rum. Planet var försenat 2h och kom inte till skolan förrän 1 NY-time. Men kl 8 börjar lektionerna så får vi se vad dagen har att erbjuda!
