Dagarna blir bara färre och färre och det är snart som jag kan säga att det bara är 3 veckor kvar till avresa. Det är mycket som förisgår sig i mitt huvud; tanken av att flytta till landet med stort L och ha det bästa året i mitt liv blandas med känslorna av tt lämna familj, vänner och pojkvännen hemma. Känslan av att bara vilja stanna kvar blandas med av känslan att vilja resa iväg NU! Man kan säga att jag har völidgt mixade knslor angåenge att resa bort, det är trots allt i ett helt år, men förhoppningsvis kommer jag till den bästa värdfamiljen man kan tänka sig och jag är hemma igen innan jag ens har kunnat märka att jag åkt.

 

Kan ju trots allt säga att jag känner mig jättevälkommen redan, utan att jag ens träffat min värdfamilj än. Det känns helt underbart och jag hoppas på att känslan såklart håller i sig efter att jag kommit dit.

 

Just nu är det bara massa förhoppningar, förväntningar och tankar om resan. Man vet ju inget helt säkert än. Kommer jag trivas? Kommer detta vara något för mig? Jag vet inte. Jag vet inget än. Men det är väl det som är lite av förtjusningen med det hela. Man vet inte, man kan bara hoppas att det kommer bli sitt livs äventyr!